Sidor

Kapitel 21 – Cirkus Underjord

Kapitel 21: Cirkus Underjord. Sagan om Den Förlorade Världen av Balder Stenkneck.

Sida 82

De landade med en duns i ett tjockt lager sågspån. Det var kolmörkt och knäpptyst men den intensiva stanken avslöjade att de inte var ensamma. En svavelsticka tog fyr och antände en tråd. Elden spreds genom luften, facklor började brinna och snart var de upplysta från alla håll och kanter.

Bakom dem, ett par meter över marken, låg tunnelöppningen de kommit utflygande ur. Framför dem bredde läktare ut sig och de fick se en skräckinjagande publik stirra förväntansfullt tillbaka på dem.

Ovanför läktarna var en avsats uthuggen i berget. På den stod en meterhög varelse – cirkusens presentatör – som lyfte en megafon till munnen, harklade sig och tog till orda:

– Otäcka odjur och förskräckliga varelser! Myterister, odågor och pirater! Tjuvar, banditer och mördare! Kära, kära missfoster! Klockan är nu exakt sju minuter efter midnatt och jag hälsar er varmt välkomna till Cirkus Underjord!

En trumvirvel ljöd och fyra trumpeter föll in samtidigt som två varelser genomförde ett eldsprutarnummer. En jonglör med fyra armar jonglerade med huvuden vars ansikten stelnat i skräckslagna miner. Trumpeterna tystnade medan trumvirveln fortsatte lågmält i bakgrunden.

– Skåda vårt senaste nyförvärv! ropade presentatören. De har rest långt och kämpat hårt! Lyckas de väcka mannen med hjärtat har vår cirkusdirektör lovat dem en ny utmaning redan till nästa föreställning. Misslyckas de, så vet ni otäcka publik, vad de har att vänta sig!

Presentatören gjorde en konstpaus och röt sedan:

– Låt föreställningen börja!

Ett öronbedövande vrål av tjut, applåder och bussvisslingar utbröt. Presentatören hyschade och fortsatte:

– Här kommer hon! Den enda! Den elaka! Den sköna! Vår cirkusdirektör och härskarinna! Den underbara häxan Beatrice Blodrök!

Publiken gav upp ett nytt vrål samtidigt som två dvärgar bärande på varsin fackla kom in i manegen. Mellan dem skred en ståtlig kvinna med nattsvart hår som föll över axlarna och nådde ända till höfterna. Hennes klänning och de långa naglarna var även de svarta, hyn däremot lyste vit. Hon stannade upp mitt i manegen, neg för publiken och log ett leende som blottade ett par kraftiga huggtänder. Publiken hyllade henne stående.

Sida 83

Häxan skred tätt förbi fångarna, upp för gången mellan läktarna och satte sig ner på en tron placerad en bit ifrån presentatören. Dvärgarna ställde sig på varsin sida om tronen samtidigt som häxan gjorde ett diskret tecken med handen. Publiken tystnade omedelbart. Presentatören gav sin härskarinna en slängkyss med en yvig gest, sedan lyfte han åter megafonen till munnen.

– Här kommer han! Domptören med den levande piskan! Apan med den outtröttliga armen! Den alltid lika otrevlige varulvsgorillan Gråpäls!

Den gorillaliknande varelse de sett på planscherna kom lufsande. Lappen för ögat och cigarrstumpen i mungipan var på plats.

Gråpäls klättrade upp för en pelare som stod i ena hörnet, snärtade till med piskan ut över publiken som ryggade tillbaka men skrek av förtjusning. Varulvsgorillans päls glänste svart men närmast huden var hårstråna gråa och avslöjade att han färgat pälsen. Han hoppade ner från pelaren, landade mitt i manegen och lät piskan vina över huvudena på fångarna som fortfarande låg i en hög i mitten.

– Ta genast ut dessa äckliga kryp! De ska få sitt senare, men först ska jag ta i tu med trollet!

Ett dussin dvärgar kom inspringande och började dra och slita i fångarna, släpade ut dem ur manegen och kedjade fast dem. Sedan sköt de ut en stor bur i manegens mitt och ställde en pall bredvid. I buren befann sig den ursinnige Storfule. Med en handklapp fick häxan burgallret att falla.

Trollet kunde röra på sig men fri var han inte för tjocka järnringar var fastnitade runt både fot- och handleder. I ringarna satt kedjor som löpte iväg mot taket där de var trädda igenom stora öglor. I andra änden av kedjorna var stenblock fastsatta. Blocken låg på hyllor som gick att höja eller sänka. Dessutom gick det att lägga mer vikt på blocken. På så sätt kunde Storfules rörelseutrymme varieras efter behag. Detta visste trollet eftersom han fått samma behandling redan föregående natt, men han var så ilsk att han trots dessa omständigheter genast gjorde ett utfall mot Gråpäls.

– Nu ska jag göra slut på dig din luggslitna kaninpäls! skrek han.

Gråpäls hoppade undan och snärtade till med piskan som slet upp ett sår på trollets mage.

– Vi vill se bod! Vi vill se blod! ropade publiken och reste sig upp i extas.

Storfule slet i sina kedjor för att komma åt Gråpäls men vikterna gjorde sitt och han var tvungen att släppa ner dem och vila.

– Sänk vikterna, röt Gråpäls.

Sida 84

Med ett brak föll vikterna ett snäpp vilket ledde till att Storfule rycktes bakåt och föll omkull.

– Öka vikterna! viskade Gråpäls mellan sammanbitna tänder.

Med en smäll lades ytterligare tyngd på. Storfule reste sig upp, han hade fortfarande gott om utrymme att röra sig på och gav sig inte så lätt. Han fintade ett utfall mot Gråpäls men slängde sig istället mot publiken, fick tag i en tandlös och enbent gammal pirat och virade en av sina kedjor runt halsen på honom. Sedan ryckte han åt sig en fackla och gick till attack mot Gråpäls samtidigt som han skrek:

– Sänks vikterna mer kommer den här gamle sjörövaren bryta nacken. Det vore ingen bra reklam för cirkusen. Ha!

Det blev tyst. Hela manegen vände sig förväntansfullt mot Häxan som först inte rörde en min, men så sprack hennes sammanbitna mun upp i ett ondskefullt leende och hon började skratta.

– Ha, ha, ha, ha!

I ursinne gjorde Storfule ett utfall för att tända eld på Gråpäls.

– Bam!

Vikterna åkte ner ännu ett snäpp. Piratens nacke gick av med ett otäckt ljud och han blev hängandes lealös. Storfule fastnade i en onaturlig ställning när vikterna drog honom åt motsatta håll och med facklan utsträckt framför sig kämpade han för att inte falla omkull.

– Tack ska du ha min vän, sa Gråpäls och tände cigarren på facklan.

Gråpäls drog in röken i munnen och smackade. Storfule tappade fotfästet, föll omkull och gled bakåt till publikens förtjusning. Ingen brydde sig om piratens öde, det var sådant man räknade med och en del av tjusningen med showen.
Ingen gick säker!

Nu pekade Gråpäls mot pallen och lät piskan vina över Storfules huvud.

– Nu är det slutdaltat! röt han. Upp på pallen!

– Aldrig! morrade Storfule. Dit får du mig inte din babian.

Trollet reste sig, var tvungen att lyfta vikterna för att överhuvudtaget komma någonstans, bet ihop käkarna och tog sats för att med en sista ansträngning försöka få tag på Gråpäls. Gorillan gjorde en gest med piskan och vikterna åkte ner ännu ett snäpp. Storfule kastades bakåt, lyftes upp en bit i luften och blev hängande med armarna ut och ena benet böjt.

Sida 85

– Så där, sa Gråpäls. Om inte trollet kommer till pallen, får pallen komma till trollet.
Piskan ven uppfodrande genom luften.

– Sätt fart! befallde Gråpäls.

Fyra dvärgar kom inspringande och flyttade pallen så att den befann sig under Storfules utsträckta ben. Trollet sänktes så att foten nådde pallen och det såg ut som han balanserade på ett ben.

– Här har ni honom! skrek presentatören i sin megafon och lyckades nätt och jämnt överrösta publikens oväsen. Det elaka trollet Storfule balanserandes på ett ben – precis som utlovat!

Publiken var överförtjust och skrek, skrattade och applåderade. Häxan iakttog med kall blick spektaklet från sin tron. De nytillkomna fångarna satt och darrade i sitt hörn för nu var det deras tur. Det var bara Jack som tänkte på annat.

– Visst är hon vacker, sa han.

– Va? sa Max.Vad snackar du om? Vem då?

– Hon förstås.

Jack pekade upp mot Häxan.

– Ser du vilken blek och fin hy hon har, och vilket underbart leende. Jag blir alldeles matt.
Max skakade på huvudet.

– Är du inte riktigt klok? Det är ju hon som är ledaren för hela det här spektaklet.

– Jag vet, jag vet. Men ändå – hon är fantastisk! Och hon är blodsugare precis som jag. Åh, jag tror jag är kär!

Max visste inte vad han skulle tro men fick viktigare saker att tänka på när presentatören åter tog till orda.

– Då mina kära innevånare av en övergiven soptipp! Mina paddslemsingnodda ovänner! Det är dags för kvällens huvudnummer!

En vink från Häxan avbröt honom. Hon viskade något i örat på en av dvärgarna som genast ilade iväg till presentatören.

– Fruktansvärda publik! ropade han. Ny information har nått mitt öra. Programmet har ändrats. Det är dags att ta in kristallkulan!

Sida 86

Vikterna som satt i Storfules kedjor släpptes i botten med följden att trollet lyftes upp mot taket och blev hängandes med armar och ben utsträckta. Dvärgarna bar ut pallen och rullade istället in en jättelik kristallkula som de placerade mitt i manegen.

– Släck facklorna! befallde presentatören.

Det blev kolsvart, men så blixtrade kristallkulan till och började lysa. Häxan Beatrice Blodrök uppenbarade sig i manegen och Jack blev alldeles varm i ansiktet av att vara så nära henne. Hon höll upp handflatan ett par centimeter ifrån kristallkulans glas, slöt ögonen och började läsa en trollformel.

– Mastlika, krumburrazt, nechlim, tasch, sa hon.

Häxan fortsatte mässa med entonig röst. Samtidigt lyfte hon från sågspånen, svävade upp i luften och landade på toppen av kulan där hon utförde en liten dans. Hon halkade, satte sig med en duns och kanade sakta ner. I samma stund som fötterna tog mark small det. En stor rökpuff bolmade upp och omslöt både kristallkulan och häxan. När röken skingrades var hon borta och kulan visade en klar och tydlig bild av landskapet ovan jord.