Kapitel 3 - Gamle Sparken

Kapitel 3: Gamle Sparken – Sagan om Den Förlorade Världen av Balder Stenkneck.

Sagan finns också som ebok.

Sida 8

De tog på sig varma kläder. När Max var färdig tittade han in hos storasyster. Hon sov, fortfarande med hörlurarna på. I hallen höll Måns på att ta på sig sina skridskor.

– Ska du ha dom på dig? undrade Max förvånat.

– Ja, såklart, sa Måns. Kan du hjälpa mig att knyta?

– Okej, ska bara skriva en lapp till mamma först.

Nu såg Max sin chans. Han ville inte ha med sin lillebror. Det var för farligt. Dessutom trodde han inte att tomten skulle gilla det. Han skrev snabbt ett meddelande och la det på köksbordet, såg att Måns fortfarande var upptagen med skridskorna och ställde sig på skenorna bakom sparkstöttingen. Han tittade förvirrat på alla reglage. Hur startade man? Han tog tag i handtagen och mer behövdes inte. Sparkstöttingen lyfte pysande från golvet samtidigt som balkongdörren slogs upp på vid gavel.

Bakom honom kom Måns stapplande på för löst knutna skridskor. Max var tvungen att göra något och drog på måfå i några spakar. Det fungerade. Sparkstöttingen brummade till, gled ut genom dörren och över balkongräcket.

– Är man höjdrädd ska man inte titta ner! hörde Max någon säga.

Men han kunde inte låta bli och det svindlade för ögonen. Han slant med ena foten men hängde sig kvar. I lägenheten stod Måns med tårarna rinnande. Max hörde honom ropa något men kunde inte urskilja vad. Han släppte försiktigt taget med ena handen och vinkade snabbt. Sedan drog han ner slalomglasögonen han hade i pannan och gasade. Den flygande sparkstöttingen for iväg med en ruskig fart. En dov röst hördes i vinden:

– Håll i dig för nu blir det åka av!

Det bar iväg, först framåt, sedan rakt upp mot stjärnhimlen. Max fötter var som fastklistrade på skenorna och händerna knep stenhårt om handtagen.

– Vi kör loopen, sa rösten. Det är det roligaste som finns!

Farten ökade och snöflingorna slog mot skidglasögonen.

– Du kan kalla mig Gamle Sparken! ropade rösten, samtidigt som de kom till den del av loopen när man hänger upp och ned.

Sida 9

– Jag hoppas du inte har något löst i fickorna!

Varningen kom för sent, Krabbesnacks telefon hade redan lämnat fickan och föll fritt mot marken.

– Mobilen! tjöt Max.

Paniken grep tag i honom, han hade misslyckats med uppdraget.

– Ingen fara! ropade Gamle Sparken. Det fixar jag!

Loopen avslutades i en rasande fart och Gamle Sparken tvärstannade. Mobilen kom farande rakt uppifrån. Max tog blixtsnabbt av sig mössan och spärrade ut den som en håv. En millisekund senare låg mobilen i mössan. Uppdraget var räddat.

– Det var nära ögat, sa Gamle Sparken och skrattade.

Max kunde inte få fram ett ljud. Han stoppade mobilen i fickan.

– Det gick ju bra det där. Nu hämtar vi din lillebror! Han vill säkert hjälpa till och dessutom blir det trevligt sällskap.

– Jo visst, men tomten sa ju…

– Tomten hit och tomten dit… tomten sitter bara och gråter hela dagarna!

Gamle Sparken skrattade till.

– Allvarligt talat tror jag det är bäst att din lillebror följer med. Det är två pojkar i profetian.

– Profetian? sa Max undrande.

Gamle Sparken svarade inte utan svävade fram till balkongen där Måns stod och stirrade på dem.

– Se så, hoppa upp nu lilleman! Du får sitta fram.

Måns klättrade över balkongräcket och satte sig.

– Så där ja, sa Gamle Sparken. Nu är det dags för äventyr!

– Håll i dej Måns, sa Max.

Måns vinkade mot lägenheten och ropade hej då till mamma och storasyster. Max försökte samla sina tankar. Han såg marken försvinna under dem, lade ena handen på Måns axel och sa:

– Vi flyger Måns! Vi flyger!